I mina sinnen
En magisk dag. Bara för att jag har varit i mina sinnen. Väldigt närvarande. Långsamma steg genom stan. Alldeles öppna ögon.
Jag har rest in och ut i massor av spännande världar. Först mötte jag bebisänglar och en majestätiskt vacker hjort. Sen en hel vildmark full av vackra pälsdjur med stora öron, mjuka ögon. Där fanns glitter och snö som föll på blå hattar i kupoler. Svunna tider som andades en helt annan verklighet än någonting som finns kvar idag. Som av tvålpuder och mjuka lockar vid käklinjen på en vacker dam.
Jag smakade salt, sött, exotiskt, ekologiskt och surt. Jag såg solen.
Min kropp förflyttades till en bänk och fick sina muskler och lymfor och ligament och hela sin andandes hud masserad och insmord med samtal och dofter. Healing i världsklass. Största ljushjärtat Joao (Jean) Pinto.
Ute på gatan igen badade jag i den här gudagoda källan: Solen. Längs hela Nybrogatan, minnen från uppväxtens kvarter blandade med ansikten öppnade av solen. En vänlig dag.
Sen for jag till alperna tur och retur, blev en vargunge i en hinderbana, dansade i sinnet och andades chaiångor från Bombay. Öppen. Närvarande. Smakande, kännande.
Ålderslös, sinnlig. Fri. Här. Yoga mitt i livet. Alldeles öppna ögon.
Och lite shoppingglatt skuttande från Staden hem med en ny plånbok i väskan. Det var tio år sen sist. Och shoppingskutt är extra bra för benen!
Fett skön bild
Patrik Wincent, the one and only, och dito Look Twice. Skulle tagit den högupplöst…
Münchenbryggeriet 18.11.11
Yoga på konferensen
Förra veckan var jag här på Ulvsunda Slott och yogade med 35 härliga chefer från Sweco. Klockan sju på morgonen stod de alla på varsin matta, med den härligaste prova-på attityd en yogalärare på konferens kan önska sig.
Många kom fram efter klassen och under frukosten för att tacka. En jag särskilt minns var en lång, stor Karl i 40-50-årsåldern. Jag trodde han skulle säga något i stil med (på bred norrländska): “Tack du, men vad stel man är…” I stället fick jag höra: “Du… det var HIMLA skönt det där!”
Största belöningen, förutom en gryning i slottsmiljö: Alla de mjuka, varma, öppna blickar och ansikten som lämnade yogasalen för att njuta av frukost. Och mötet med Puh, förstås.
