Happy, Lucky Yoga Teacher with a wish list

Morgonen (tre dagar före fullmåne) började lite känslomässigt stökigt, så jag inledde dagen med en lång meditation av Carolyn Myss, genom alla chakran. Flyttade in i varje del av mig själv. Kände efter hur det stod till i varje del. Var jag kände mig stark och klar, vad jag saknade eller längtar efter.

En observation som slog mig, var att nästan allt jag gör, varje dag, i mitt arbete och skapande, är nytt. Det är är nytt, nyskapande, och kräver alltid mod i större eller mindre utsträckning. Mod, dvs energi.

Jag ägnar mig helt enkelt väldigt lite (eller aldrig) åt rutinarbete, dagar som jag är van vid. Arbetskamrater jag sett sen flera år. Rum jag suttit i om och om igen. Och det är klart att det kräver mycket kraft och energi. Men det är också sådan jag har valt att vara. Ett konstnärsskap innehåller väldigt mycket såna bitar. Ett ledarskap likaledes. Det kräver mod och mindfulness, närvaro i stunden. Jag får finna och skapa andra livsdelar som supportar det, för att uppnå balans. Andra delar i livet som ger trygghet, rutin, stabilitet och vila. Det är viktigt och mycket kärt. (Och ja, det vore sååå skönt att ha en ateljé, för att inte säga en gård, där allting hände, årstid efter årstid, år efter år. Det är välkommet!!)

Men i allafall. Jag reflekterade alltså över hur krävande det ibland är att arbeta som jag gör. Och hur det känns när det känns krävande. Och jag tänkte lite sådär föräldraaktigt, att “Meh, du borde göra mer trygga, lugna, vanemässiga (läs: fastanställda) saker, Mia”. Och det kanske jag borde, ifall övriga livets områden av trygghet och stabilitet inte räcker till för att skapa balans (se den efterlängtade ateljén och gården ovan!).

Ja. Och så vidare.

Men sen.

Sen kommer jag till dagens Yoga På Yobbet lunchklass. Och då kommer belöningen, så rik, så rik.

Lyckan när:

– en yogaelev efter lunchklassen kommer tillbaka in i salen, ombytt, för att “Jag bara MÅSTE få säga hur GLAD JAG ÄR att jag började med den här yogan!! Det är det bästa jag har gjort på… evigheter.”

– jag får höra att en annan elev har sagt om mig: “Mia räddar liv. Hon vet bara inte om det.”

Ja, då är jag en mycket lycklig människa.

Men ateljén, gården, bina, djuren, dofterna, ljuden, verktygen, ljuset, gårdsmänniskorna, och barfotagången på marken, är mycket välkommen (på nytt) in i mitt liv. Yoga = the art of Balance. <3